30.10–15.11 2009 Johan Eriksson Postplatz ”Mina städer har aldrig varit utopiska”, säger Johan Eriksson om sina teckningar: fiktiva stadskartor som växer fram på uppsprättade gamla kuvert, där stämplar, frimärken och veck blir utgångspunkter för stadens framväxt. Det är inget tomt ark han utgår ifrån, utan städerna växer fram precis som verkliga städer – på ett nästan organiskt sätt. Johan Eriksson utmanas av att lösa problemställningarna som uppstår av kuvertens grundförutsättningar. Det är fri teckning kombinerat med stadsplanering på hög nivå. Halvt medvetna referenser från verkliga städer dyker upp under processen. Europeiska boulevarder och amerikansk motorvägsestetik liksom intrikata platsbildningar med spårvägskorsningar är återkommande motiv. Johan Eriksson var en av de första utställarna på Candyland och är den första som bjuds in att ställa ut för andra gången, 80 utställningar senare. På Spårvägsmuseet pågår samtidigt Johan Erikssons utställning ”Stad och fantasi” med fler verk året ut. Andreas Ribbung ”Postplatz”, 45 x 34 [2009], gicléetryck Ur ett mycket tunnt och skört kuvert från Dresdens trafikbolag skickat övergångsåret 1990, dvs efter Murens fall men före Tysklands återförenande, har en stenstad från 1800-talet växt fram. Högbanor slingrar sig fram på viadukter bl a genom DDR-frimärkena som blivit en centralstation och nertill finns ett slott med tillhörande park och bevarade delar av ett befästningsverk. Gicléetryck i numrerad och signerad upplaga om fem exemplar. ”237th Sreet”, 156 x 39 [2006], blyerts och tusch på kuvertpapper I den avlånga ”237th Sreet”, 156 x 39 (2006) finns förvisso det ”enkla” New York-inspirerade rutnätsmönstret men förebilden är från Nathan Road i Hong Kong där metron är utformad så att man bara behöver korsa perrongen för att byta tåg i annan riktning utan att behöva gå i trappor. I min version går högbanan på gjutjärnsviadukter och man kan följa hur spåren slingrar sig över och under varandra för att uppnå nämnda smarta byten. En avstickande ”högbana” viker av uppe till vänster och här ser man också att staden inte slaviskt följer rutnätsmönstret överallt. Bilden längst till vänster:  ”...some green garden...”, 62 x 45 [2009], blyerts och tusch på kuvertpapper En funktionallistiskt efter andra världskriget återuppbyggd halvtråkig stad med mycket grönt i sig kanske som en besvärjelse/kompensation för delvis tidigare brist på stora parker i mina bilder? Standardiserade likformade hyreshus i bildens övre del kontrasterar mot de delvis ofullständiga stadskvarter som finns kvar och som i ”nutid” kompletteras/fullföljs. Ett nyväckt/återupptäckt intresse för stadens äldre kulturhistoriska bebyggelse har lett till att man försöker överdäcka de brutalt planerade 60-talsmotorvägarna i ett försök att ”laga” staden. ”Pittsburgh PA”, 69 x 159  [2009], akryl på duk En ”trackmap” (spårkarta) från 1959 inklusive tidigare nedläggningar, aldrig förverkligade förlängningar och flera ”inclines” (bergbanor), förstorad och målad i järnoxidrött står på egna ben som en hyllning till stål- och industristaden ”the Burgh”. Och till Pitts forna 666 art-deco designade Pcc-spårvagnar, 446 broar, sin för USA ovanliga stadstopografi, sin pirat tv-station och dess (ö)kända filmregissör. ”Keep in Lane”, 37 x 31 [2008], blyerts och tusch på kuvertpapper Syftet med bilden var främst att lösa en rebus: en till ytan rejält tilltagen planfri korsning för trafiken och mycket ”motorvägsestetik” omkring frimärket och stämpeln i norr/upptill. Under lång tid har liknande trafiklösningar i verkligheten medvetet fått uppta en oproportionerligt stor yta som symboler för ”bilismens välfärd” och det återkommer här. Det andra syftet har varit att få plats med en snabbspårvägsstation med dubbla plattformar och deras anslutningsbanor genom det begränsade stadslandskapet. Staden är nog en ganska rik europeisk stad med klassiska stenstadskvarter söder om den vita adresslappen och väster om den nord–sydliga floden ligger en äldre bebyggelse som följer den delvis sluttande topografin. Nedan till höger finns klistret kvar som en gång höll ihop kuverten. ”Danish Blue”, 24 x 33 [2008], blyerts och tusch på kuvertpapper Frimärkena, avsändaren, adressaten men främst ”Portoen berigtiget”-stämpeln som huvudpremiss och postkontor för att klämma in sex snabbspårvägslinjer med vändslingor planfritt, och samtidigt mota biltrafiken mot motorvägen nederst och över bron. Platsen ligger i utkanten av en stad och består förutom den avlånga malmgården uppe till vänster mest av villakvarter och några f d godsmagasin ombyggda till kontor med en galleria vid adressaten. ”Ouvrir Ici”, 97 x 80 [2009], blyerts och tusch på kuvertpapper Den den stora ”Ouvrir Ici”, 97 x 80 (2009) består av två olika idéer som sedan vävts och klistrats ihop där den nedre delen är klassisk europeisk storstad med boulevarder som leder till ett stort torg vid järnvägstationen och norrut härifrån leder en bred högbro med ”Golden Gate” i San Fransisco som inspiration. Staden har liksom i många av verklighetens städer anammat trenden att omvandla sjönära före detta hamnmagasinsområden till attraktiva bostads- och kontorsområden, och västerut i bilden även med motorvägsöverdäckningar för att öppna upp tillgängligheten till vattnet. Söder därom ligger ett äldre arbetarhusområde och man har på ett ambitiöst sätt försökt sammanknyta stadens många järnvägs- och spårvägslinjer till ett sammanhängande nät. Foto: Nadja Ekman