29.4–15.5 2011 Candyland, Gotlandsgatan 76
Logiiraz Ganbat
”Dirt Maché”
Vernissage
fredag 29 april kl 17–22
Öppet
lördag–söndag kl 14–17, t.o.m 15 maj
Foto: Gucco
Logiiraz Ganbat har sedan 1991 forskat i
Mongoliets traditionella papiér-machéteknik, som då
varit förbjuden av den kommunistiska regimen sedan 20-talet
eftersom den användes till buddistisk skulptur. Genom intervjuer
med åldriga munkar har Logiiraz Ganbat tagit fram en teknik som
kan jämföras med den som hade använts sedan flera hundra
år och därigenom fört hantverket vidare. Logiiraz
Ganbat arbetar både med traditionell buddistisk skulptur och
experimentellt. På Candyland visas skulpturer i ”dirt
maché”, papier machée som tillförts olika material
som jord, gräs och hår.
Logiiraz Ganbat är utbildad på Green Horse Contemporary Art
School, 1992–96 i Ulan Bator, Mongoliet.
Han har arbetat som gästlärare på Kungliga
Konsthögskolan i Stockholm, Konsthögskolan i Umeå och
Örebro Konstskola. Han kom till Sverige första gången
genom ett utbyte mellan svenska och mongoliska konstnärer.
Projektet Art Camp anordnades 2004 och 2005 i Mongoliet och 2008 i
Sverige.
Kontakt Candyland: Andreas Ribbung
Workshop 14 maj 2011, Gunilla
Larsén, Lisa Larson, Anders Jansson, Logiiraz Ganbat
Workshop 14 maj 2011, Mona
Peterson, Mattias Larson, Ylva Kullenberg, Christel Hansson
Workshop 14 maj 2011, Lisa Larson
och Logiiraz Ganbat
Workshop 14 maj 2011, Gunilla
Larsén
Foto:
Andreas Ribbung
”Tyngdpunkten
ligger på olika masker av papier-maché, där han
utifrån
ansiktsavgjutningar tillfört olika främmande material som
jord, sand,
gräs och stenkross. I en av maskerna har han använt modellens
hår
vilket skapar en märkvärdig och motstridig bild mellan det
otäcka och
sköna. Ansiktet uttrycker gömsle och förruttnelse, men
också blyghet
och oskuld. I ett annat verk har ett helt huvud formats med ena
kindbenet intryckt, med slutna ögon och en sträv
pälsliknande hud, till
en oroande och svårtydd gestaltning av ett människoöde.
Motsatserna
mellan liv och
död, mellan det artificiella och levande och framförallt
mellan bild
och natur går som en röd tråd genom de skulpterade
maskerna. Att bara
säga att naturen återspeglas i människan genom
inblandningen av
naturmaterial räcker inte, tror jag, för att se hela
innebörden av
skulpturerna. Snarare upplever jag att den natur som redan finns latent
under ytan i människan demaskeras och förstärks genom
infiltreringen av
de olika främmande materialen. Det blir en bild av människans
längtan
och behov av djup tillhörighet i något fast och
förankrat. Samtidigt
skapas en sällsynt tydlig kontrast till samtidens flytande
upplösning
av identiteter, eller just spegelbilder. Inför Logiiraz Ganbats
porträtt av människan slutar nästan det reflekterande
tänkandet, det
överförs mera till handen som försiktigt vill
beröra och smeka det
sträva och sensuella i materialet.”
Jan K Persson
skrev i nättidskriften Volym om Logiiraz Ganbats utställning
på Galleri VOX i Sundsvall 2010.
|
|