Vernissage fredag 7 september 2012 kl 17–23. Kl 19: Dragning i årets stödmedlemslotteri. Tre lyckliga vinnare blir ägare till varsitt konstverk. Kl 20 på scen: PROSA DEBATA – a performance collective that creates 'Raw Live Sounds'. A raw folk, rock, experimental music & art manifesto composed by Manuela von Prosa & Roberto Debata. Öppet fredag kl 10–16, lördag–söndag kl 14–17, t.o.m. 23 september. Rikke Benborg, video still 2012 I Rikke Benborgs videoverk finns det två huvudsakliga spår som hon arbetar parallellt med och dessa överlappar varandra i viss mån. Vissa videoverk har karaktär av ett inre rum eller berättelse och formuleras genom det öververkligas optik och drömmens logik. Genom att inte begränsas av en realistisk estetik kan hon i ett formspråk oberoende av den synliga, vanliga verkligheten, placera sig i gränslandet mellan det medvetna och omedvetna, mellan dröm och verklighet. Här arbetar hon bland annat med dekontextualisering av de olika visuella elementen och låter det omedvetnas sippra in i det medvetna. Genom abstrakta berättelser och tablåer, utforskar hon struktur och berättarform. Man kan se en viss släktskap med både surrealismens och expressionismens film och teater, som drog fördel av de icke-realistiska och förvrängda för att skildra både mänsklig sanning och psykologiska tillstånd. På samma sätt dras hon till melankoli som ofta genomsyrar stumfilm med sin uttrycksfulla spelstil och gestik. I många verk visas olika aspekter av melankoli upp – inte som en tematisk mål i sig, utan som en underton eller bara en känsla. I andra verk, arbetar Benborg mer konkret med kroppen som en form isolerad från medvetandet: till skillnad från drömmarnas och det undermedvetnas flyktighet är kroppen fysiskt och konkret. Detta öppnar upp för att arbeta mer stilistiskt och formellt med både form och objekt. Som med kubismens förenkling av naturen och människan till geometriska former, jobbar hon här med en reducering av kroppen och människan till en marionett, med rörelse och dans som abstraktionskomponenter. Vad händer när du tar bort kroppen från dess innehåll, och reducerar den till objekt eller form? När du klipper bort allt och bara gör kroppen till en komponent i arbetet? Kan detta ske inom en dramatisk ram, där magi och poesi fortfarande kan existera sida vid sida med det formella? Istället för att arbeta narrativt i filmisk mening fokuserar hon istället på formens egna dramaturgiska potential och låter berättelsen utvecklas genom denna. Här är kroppens egen geometri föremål för ett slags poetisk abstraktion och dans (eller kroppen som objekt) ersätter filmens protagonist. Även i denna stiliserade värld, med den geometriska och förenklade ytan är det subjektiva en väsentlig aspekt. Utställningen på Candyland heter Electric Palace, vilket är namnet som surrealisterna använde för biografen när den uppstod i början av 1900-talet. När man i dag sätter in ’Electric’ i palatsets kontext upphöjs och förvandlas den generella term som används för ett vardagligt fenomen, elektricitet, för att det kombineras med ’Palace’, ett ord som leder tankarna till överdådighet. Samtidigt är avsikten att fånga magin i biografen, med tillhörande nostalgi, en aspekt som motsvarar den melankoli som ofta är närvarande i Benborgs verk. Hon har skapat ett platsspecifikt verk, där ljuset från skärmar och projektorer tillsammans utgör ett ymnighetshorn av visuell stimuli och gnistrande, elektrisk ”generositet”. Allt i en ram där det formella möter det fantastiska och fabulerande. Rikke Benborg är född 1973 och utbildad vid Det kongelige danske kunstakademi i Köpenhamn 1999–2006. Hon bor och arbetar i Köpenhamn. Med stöd från Statens Kunstråd, Danish Arts Council. Kontakt Candyland: Andreas Ribbung, andreas@ribbung.com