Pernilla Stalfelt

Jag drömde att jag höll händerna om en liten docka. När jag tittade ned på den så öppnade den sina isblå ögon och sa: Jag tror att jag är död. Det kändes som jag kommit i kontakt med den ultimata ovissheten. Dockan med sitt lilla stelnade ansikte, sitt frusna uttryck. Den har aldrig fått leva. Nu vet den inte ens om den är död eller ej. Vad skall man säga? Under en tid har jag varit fascinerad av gamla kasserade dockor och små dammiga leksaker som jag hittat på olika loppisar.  Deras märkliga uttryck gjorde att jag blev intresserad. Det var en utsatthet, en sårbarhet hos dem som jag ville undersöka. Jag ville utsätta dem och förändra dem på något sätt. Kanske ta vara på dem eller förstöra dem och sedan laga dem igen eller ersätta delar hos dem med något helt annat. Sätta ihop dem med varandra eller ta isär dem. Jag ville ge dem mera liv eller iallafall få det att se ut som om dom en gång levt. Jag har "lekt" med dom här dockorna i min ateljé. Nu vill jag visa dem för er. Pernilla Stalfelt     Pernilla Stalfelt är barnboksförfattare och illustratör. Hon gör modiga böcker. När hon talar om kärlek, färg eller död går hon rakt på sak utan att göra sig till. På ett härligt sunt sätt verkar hon alltid utgå ifrån sig själv. Det finns något väldigt genuint i hennes frågeställningar som plötsligt också blir våra egna. På Candyland har hon arbetat med tredimensionella föremål och gjort en installation där man kliver rätt in i en arbetsprocess. Övergivna dockor och leksaker har återanvänts och det är som om dessa disparata delar, med hjälp av Pernilla, hittat på nya former; de förmedlar glädje, sorg och smärta på ett sensuellt och oväntat sätt. Johanna Ringertz, Candyland Foto: Nadja Ekman