17.3–2.4 2017
Vanessa Donoso-López
No Fixed Colour Continuum

Vernissage fredag 17 mars 2017 kl 17–22
Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.o.m. söndag 2 april
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull.

Vanessa Donoso-López No Fixed Colour Continuum

When living in a foreign land the limits of oral communication become more obvious than anywhere else. I often find myself rescuing unusual or invented words when I am unable to express my thoughts into  the relatively limited English I have at my disposition.  Perhaps odd attempts of expressing myself are, whilst probably incomprehensible, somehow ‘unpolluted-er’ in form, although you will have to settle for an unsatisfactory wrong-word, which often holds miss-placed and unintentional weight.

It is sad to think that you might only be enjoying a watered down version of the relationship you might be having if you were to share the same mother  tongue(s). Or maybe it is this unadorned speech that is the more authentic, the one which comes when you have not yet learnt to manipulate the said language into the shape of appearance, lies, sarcasm or puzzle.

No Fixed Colour Continuum represents this constant misconception leading to an often feeling of displacement, forcing oneself to look back at how life use to be or would be like back home.

Cross-cultural interaction begins and ends with difference; new places, new behaviour, new language. It may seem that the inherent variability of cross-cultural interaction and biculturalism prevents any patterns or generalisations from being established. What is established however, is not a universal model or fixed pattern, but a universal motion of balancing between two cultures, being near and far, being different and accepted.

The displacement of the individual to an unknown geografic space, as a deliberated act of placing oneself in an alien context, becomes a journey not only spatial but vital, it transforms the traveler in the fundamental protagonist of a challenge that often gets initiated with the acceptation of loneliness.

Vanessa Donoso López is born in Barcelona, Spain, and  lives and works in Dublin, Ireland. Vanessa is represented by Kevin Kavanagh Gallery, Dublin.


Vanessa Donoso-López  är inbjuden av Nadja Ekman, nadja[a]candyland.se, +46(0)727895792

Tack till Spanska Ambassaden
The Embassy of Spain in Stockholm provided support for Vanessa Donoso-López’s exhibition


Vanessa Donoso-López, ”No Fixed Colour Continuum”
‪24.02–12.03 2017

Mürüvvet Türkyılmaz & Selim Birsel
Rädsla – Fear – Korku

Vernissage fredag 24 februari 2017 kl 17–22
Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.o.m. söndag 12 mars.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull

Presentation och samtal på Konsthögskolan torsdag 23 februari 2017 kl 18
Kungliga Konsthögskolan, Hus 28, Holmamiralens Torg 8, Skeppsholmen. Karta

Selim Birsel, ”Testis Ear Tank Field”, stämplar på vägg, detalj
Selim Birsel, ”Testis Ear Tank Field”, stämplar på vägg, detalj


(English translation below)

Rädsla – Fear – Korku

I Sverige behöver man inte vara rädd för någonting, även om bäst-före-datumet har gått ut på mjölkpaketet. Som skribent, konstnär eller politiker kan man uttrycka vilken idé som helst och fortsätta att göra det på sociala medier när ingen bryr sig om att lyssna. Vi håller oss informerade och vet därför med förbluffande många detaljer att andra människor drabbas av fruktansvärda händelser och trots att sådant händer långt ifrån vår skyddade sfär lyckas vi utveckla en viss empati. Vi kan till och med engagera oss för att hjälpa andra människor, men rädda är vi inte. Eller?

Liksom den vikingabesättning som besöker Asterix och Obelix by för att lära sig vad rädslan är, vill jag bjuda Mürüvvet Türkyılmaz och Selim Birsel att ställa ut på Candyland och möta publiken på Konsthögskolan för att samtala om ämnet. Båda konstnärerna bor och verkar i Turkiets kulturella huvudstad Istanbul, en geografisk situation som ger dem många tillfällen att möta rädslan på riktigt. Där mellan EU och Mellanöstern är det många som går oroliga för sin egen säkerhet, som fruktar för sina närmaste och för balansen i samhället som allt oftare utmanas.

Mürüvvet Türkyılmaz och Selim Birsels parallella ingripande på galleriets väggar lär bli en ”kompletterande konfrontation” med Mürüvvets levande/interaktiva Mind maps och Selims ironiska/tvetydiga kompositioner med stämplar. Att båda konstnärerna använder en anspråkslös teknik hindrar dem inte att ta sig an svåra frågor och utmana våra förväntningar hur konstverk skall se ut och bemötas. Det är mycket möjligt att själva artefakten inte överlever vernissaget.

Men i det där fallet handlar det bara om konst, inget att vara rädd för. Men på vägen har vi, öppensinnade folk, kanske fått en chans att reflektera över ämnet.

Som fritänkande individ kan man undra i vilken grad våra åsikter skulle påverkas om man ständigt fick leva med denna rädsla. Man kan spekulera i hur starkt vårt uttryckssätt färgas när vi väljer att formulera oss med en sansad försiktighet. Skulle vi känna igen våra idéer eller skulle vi bli ett med vår påtvingade anpassning? Hur länge skulle vi förbli oss själva? Hur långt härskar vi över våra egna övertygelser och uppfattningar?

Jean Ploteau


Mürüvvet Türkyılmaz och Selim Birsel är inbjudna av Jean Ploteau, jean[a]candyland.se, 0707 221395
Tack till SAHA och Kungliga Konsthögskolan





In Sweden, there is nothing to be afraid of, even in cases where the best-before date on the milk carton has long passed. As a writer, artist or politician one can express any idea and continue to do so on social media long after most people have lost interest. We keep informed, and therefore are astonishingly well aware of the horrific incidents affecting the lives of other people. And despite the fact that they take place far from our protected sphere, we nevertheless manage to develop a certain sense of empathy. We can even commit ourselves to helping other people, but we are not afraid. Or are we?

Like that shipload of vikings that visited Asterix and Obelix’s village in order to learn the meaning of fear, I have chosen to invite Mürüvvet Türkyılmaz and Selim Birsel to exhibit at Candyland and meet the public at The Royal Institute of Art in Stockholm to discuss the subject. Both of the artists live and work in the cultural capital of Turkey, Istanbul, a geographic situation in which instances frequently arise where they encounter real fear. There, situated between the EU and the Middle East, many are fearful for their own safety and that of their loved ones, as well as for the precarious balance in society that is facing an increasing challenge.

Mürüvvet Türkyılmaz and Selim Birsel’s parallel interventions on the walls of the gallery will no doubt constitute a ‘complementary confrontation’ between Mürüvvet’s living/interactive MindMaps and Selim’s ironic/ambiguous compositions with stamps. The fact that both artists make use of a modest technique does not prevent them from taking on difficult issues and challenging our expectation regarding what an artwork should look like and how it should be approached. It is highly likely that the artefacts themselves will not survive the opening night, but it this case, it has only to do with art, in other words, nothing to be afraid of. On the way, however, we open-minded people have been given a chance to reflect on the issue.

As a free-thinking individual, one can wonder to what extent our views would be influenced if forced to live with this fear on a continuous basis. One can only speculate as to how strongly our expression would be affected if we were to formulate ourselves with level-headed discretion. Would we recognise our ideas, or would we become one with our forced adaptation? How long would we remain ourselves? To what extent are we in control of our own convictions and views?

Jean Ploteau

(translation Richard G Carlsson)

SAHA provided production support for Mürüvvet Türkyılmaz and Selim Birsel’s exhibition
Thanks to The Royal Institute of Art in Stockholm


Mürüvvet Türkyılmaz, Mind map
Mürüvvet Türkyılmaz, Mind Map
Selim Birsel, ”Testis Ear Tank Field”, stämplar på vägg

Selim Birsel, ”Testis Ear Tank Field”, stämplar på vägg, detalj


Mürüvvet Türkyılmaz was born in Izmir in 1968. She lives and works in Istanbul. Her main areas of concern are geography and cartography as a means of dealing with issues of borders, isolation, and the compressed and fast social life, which exist in a specific time and space. In her work, Türkyılmaz uses installations, videos and drawings to address the fluidity of cultures and people in contradiction with the rigid and static charting of maps, with their clearly demarcated borders. The work is the result of tracings dependent on collective and personal memories. Türkyılmaz’s work is the journey on the physical as well as the political map.

Selim Birsel was born in Brussels in 1963. He lives and works in Istanbul. He has been Certificate in Graduate Study in Institut des Hautes Etudes en Arts Plastiques, Paris and B.F.A., M.A. from Ecole des Beaux-Arts, Grenoble/ France. He is a professional visual artist working with divers’ medium such as drawing, painting, installation, photography, video, performance… Since 1990 he is exhibiting his works in national and international shows. He is also involved on curetting since 1991 in divers’ projects and institutions; responsible for organizing and curetting Sabancı University KASA GALLERY from 1999 to 2010 then 2015 and continuing, he is a directing member of BJCEM since 1999. He is teaching Art Studios in Visual Arts (undergraduate and master degree) classes in Sabancı University since 1999 and Bilkent University between 1993 and 1999. Birsel is included in Moscow Museum of Modern Art, Seoul Museum of Art, Santral Istanbul, Vehbi Koç Contemporary Art Foundation, Dr. Nejat F. Eczacıbaşı Foundation and private art collections.

20.1–12.2 2017
Roland Haeberlein
Oordnad ordning

Vernissage fredag 20 januari kl 17–22
Zirkus Loko-Motiv gör en monumental invigning kl 20
Öppet fre–sön 13–16, tom 12 februari 2017


Candyland har det stora nöjet att presentera Roland Haeberlein

Född 1941 i München. Till Stockholm 1960. Steinerskola. Bildhuggarskola i Garmisch. Konstfack.

40-talets München, rester av hus – står i dag, rasar i morgon. Med en skolpojkes nyfikenhet sökte han lyckan bland de obetydligaste tingen i skolvägens ruinhögar. Shunds – jiddisch för skräp.

”Vi som sett samhällsordningen rasera sig själv, vi ställer aldrig in oss i ledet. Vi blev antiauktoritära, vapenvägrare och anarkister.”

Om Roland Haeberlein – målande skulptör, pedagog och resonör – snar till samtal, grälar gärna. Lärd karl, talar med förkärlek om Schwitters och Siri Derkert, om Goethes färglära och Kandinskys. Citerar Krapotkin, Bakunin eller Rodins testamente. Sjunger Brecht och delar sorgmodet, das wehleidige, med Peter Weiss. Ateist med bibliska motiv och Jiddischteater.

Frihet, Rättvisa och framför allt Konsten!

”På lång sikt är det opraktiska mycket praktiskt.”

”Att bygga med möbelbitar är som att leta rimord. Färgen och limmet binder ihop versen.”

”Jag ser motivet. Jag tar det till mig. Sen måste jag vända det ryggen för att komma vidare.”

”Jag är rädd om oordningen – den är så lätt att städa bort.”

Januari 2017, PO Sporrong

Roland Haeberlein med arbete för Borlänge Folkets hus. Foto: Rolf Steinberg
Roland Haeberlein med arbete för Borlänge Folkets hus. Foto: Rolf Steinberg

Representerad: Tomelilla konsthall, Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Sundsvalls museum m fl. Offentlig skulptur i Västerås, Gävle, Falun, Umeå, Jönköping, Karlstad, Smålands Anneberg, Borlänge Folkets Hus, Uppsala: Ekeby, Ultuna och Humanistcentrum, Stockholm: Mosebacke, KTH, Åsögatan, Huddinge, Kungsängen, Hökarängen samt Fatbursparken med skupturallé och fontändamm.


Roland Haeberlein är inbjuden av Teresia Oweson, tess[at]candyland.se, 0703268890
Ordnat med hjälp av Torbjörn Berg och Ziggy Eva Berglund

Utställningen omskriven i Konsten.net


Roland Haeberlein. Foto: Rolf Steinberg
Roland Haeberlein i glashuset (ateljén vid Ladugårdsgärdet). Foto: Hasse Lindroth
Roland Haeberlein med arbete för Borlänge Folkets hus. Foto: Rolf Steinberg
Roland Haeberlein med arbete för Borlänge Folkets hus. Foto: Rolf Steinberg
16.12 2016–15.1 2017
Lena Nemes

Vernissage fredag 16 december 2016 kl 17–22
Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.om. söndag 15 januari 2017.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull.

Lena Nemes, ”Komma”, akvarell
Lena Nemes, ”Komma”, akvarell. Foto: José Figueroa

Lena Nemes visar 6 stycken skiljetecken i akvarell på papper och 2 stycken broderade på tyg. Färg applicerad med fin pensel, fläckvis, stygn sida vid sida, som utgör bilder av tecken.

Inga bokstäver, men skrivtecken som vanligtvis används för att skilja ord ifrån varandra och skapa läsbara meningar. Skiljetecknen anger riktning och rytm.

Som alla skrivtecken går de att härleda från stiliserade bilder. Bilder som erbjöd fler tolkningar än det skrivna språkets definierande begränsning.

I Lena Nemes utställning på Candyland, befrias de från orden och återfår bildens mångtydighet. Färger, former, frekvenser av ljus, är språk som talar till oss, utan att vi nödvändigtvis vet om vi förstår.

Lena Nemes visar även två skulpturer i olika träslag, metall och textilt material. Dessa har i sin blomform en matematisk poesi gemensam med målningarna och broderierna.

Om bilderna av blommor förklarar sej själva, så behövs inga ord för att läsa kronbladen.

Välkomna att se efter själva!


English text


Lena Nemes konstnärskap är mångfasetterat, med utbildning inom bl.a. olika konsthantverk och en fil.kand (BA) i film och video på Surrey Institute of Art and Design i Storbritannien. Hon har arbetat som designer, modist, kostymör, scenograf, curator bland mycket annat.


Lena Nemes är inbjuden av Mattias Larson, mattias[at]candyland.se, 0736 719770


Lena Nemes, ”Blomma”, skulptur. Foto: José Figueroa
Lena Nemes, ”Blomma”, skulptur. Foto: José Figueroa
Lena Nemes, ”Komma”, akvarell. Foto: José Figueroa
Lena Nemes, ”Komma”, akvarell. Foto: José Figueroa
Lena Nemes, ”Semikolon”, akvarell. Foto: José Figueroa
Lena Nemes, ”Semikolon”, akvarell. Foto: José Figueroa
Lena Nemes, ”Utropstecken”, akvarell. Foto: José Figueroa
Lena Nemes, ”Utropstecken”, akvarell. Foto: José Figueroa
28.10–13.11 2016
Matilda Ruta
Vuxna är jätterädda för lejon

Vernissage fredag 28 oktober 2016 kl 17–22
Saft, tårta och workshop för alla barn kl 17–18
DJ Amaris kommer och spelar de rymdfuturistiska låtarna vi minns, aldrig hörde eller glömt från vår barndom.
Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.om. söndag 13 november.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull

Matilda Ruta, ”Vuxna är jätterädda för lejon”, detalj
Matilda Ruta, ”Vuxna är jätterädda för lejon”, detalj

I begynnelsen fanns Ordet och sedan dess har vi fått leva med det. Tydligen är det ingen som säger emot. Vi alla anpassar oss till språket men vi vill ändå tro att vi behärskar det. Det gör vi för att den som tar ordet erhåller möjligheten att presentera verkligheten som den själv ser den eller som det behagar. Men det vill vi gärna förbise. Språket ger oss Makten att skapa vår egen sanning, våra egna föreställningar och konstruktioner. Allt som sägs ger sken av att troget spegla verkligheten. Den grövsta av lögner och den vildaste fantasin har trots all sin orimlighet styrkan att skapa en mental bild. Uppfattningen må vara diffus och ofullständig, den blir ändå i form av ord kännbar och förvandlas lätt till en grundsten för framtida samtal.

De bilder som Matilda Ruta visar på Candyland är direkt inspirerade av de som befinner sig i livets begynnelse. Det är yttringar sprungna ur intervjuer med två- och treåringar, barn som just lärt sig att prata. De härmar oss vuxna och deras uttalanden är lika mycket barnpoesi som omvänd etnologi. Barnens uttryck speglar de vuxnas till synes välförankrade begrepp och självsäkra utsagor: ”Titta vovven!”, ”Det är smutsigt”, ”… Brutal massinvandring…”, formuleringar som i själva verket kapar verkligheten.

Som hon ofta gör i sitt arbete anstränger sig Matilda Ruta att synliggöra barnets perspektiv i denna utställning. Det som i vuxna ögon betraktas som en självklarhet kan av en nykläckt intelligens lätt uppfattas som en märklig ritual vars betydelse ännu finns att avkoda. I småttingarnas tjänst och med vackra tydliga teckningar tolkar Matilda Ruta deras oväntade påståenden. Att en del formuleringar har förmågan att roa oss medan andra lämnar oss undrande, kan påminna oss om ett faktum som gäller både barn och vuxna: våra djupaste övertygelser behöver vi sällan nämna – därför bör vi lyssna noggrant på vad vi säger.

Jean Ploteau


Matilda Ruta är inbjuden av Jean Ploteau, jean[a]candyland.se, 0707 221395



7.10–23.10 2016
Bernd Oppl (AT) & Peter Westman (SE)

Vernissage fredag 7 oktober 2016 kl 17–22
Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.om. söndag 23 oktober.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull

Bernd Oppl, videoskulptur
Bernd Oppl, videoskulptur

I oktober 2014 möttes de två bildkonstnärerna Bernd Oppl (Österrike) och Peter Westman (Sverige) under artist-in-residence-programmet ”Bourglinster” i Luxemburg. Nu exakt två år senare möts de igen i den gemensamma utställningen ”Skuld” på Candyland i Stockholm. Titeln ”Guilt” är som ett koncentrat från diskussionerna under promenader i skogarna i Luxemburg. Från olika livshistorier i allmänhet till skuld som kan hittas framför oss i vår egen tid. De två konstnärerna visar två verk var.

Bernd Oppl studerade måleri och grafik vid University for Art and Industrial Design Linz och video och videoinstallation vid Konstakademien I Wien. I sina videoinstallationer Video and Video Installation at the Academy of Fine Arts Vienna. I sina videoinstallationer skildrar Oppl villkoren för filmisk rumsåtergivning och väcker frågor om möjligheterna och gränserna för mänsklig perception. Han har ställt ut separat på bland annat Georgia Museum of Art, Georgia (USA), ”Passages”, Amstel 41, Amsterdam, MQ Wien, Sothebys, Wien. 2012 tilldelades han RLB Tirol AG Art Prize och 2015 fick han Hilde-Zach-Art Stipendium från staden Innsbruck, Österrike. Bernd Oppl är född 1980 i Innsbruck och bor och arbetar i Wien, Österrike.

Peter Westman studerade vid Konstfack i Stockholm (MFA med inriktning på skulptur). Peter Westmans konst rör sig åt många håll, med en bakgrund i konceptuella objekt och installationskonst. Utgångspunkten är egna olösta frågor som genom en vild blandning av motsägelser når en kritisk massa bortom konstnärens förståelse, en balans mellan humor och allvar utifrån betraktarens synvinkel. Han har bland annat ställt ut på Mors mössa i Göteborg och Studio 44 i Stockholm samt Fondasió Pilar i Joan Miró a Mallorca genom Mallorca Translocal Meeting i Spanien och Gallery Varna i Bulgarien. Han har tilldelats Bildkonstnärsfondens arbetsstipendium vid två tillfällen. Peter Westman är född 1965 i Göteborg och bor och arbetar i Ödsmål utanför Göteborg.

Peter Westman, ”Curious portrait”, ett slags porträtt av ett tillstånd och samtidigt ett försök till porträtt av ett land. Material och mått: trädrötter, färgfilter, linser, modellfigurer, LED-belysning och stålklot. 1,2x1,5x0,6 m. Bourglinster, Luxemburg 2014.
Peter Westman, ”Curious portrait”, ett slags porträtt av ett tillstånd och samtidigt ett försök till porträtt av ett land. Material och mått: trädrötter, färgfilter, linser, modellfigurer, LED-belysning och stålklot. 1,2×1,5×0,6 m. Bourglinster, Luxemburg 2014.

Bernd Oppl och Peter Westman är inbjudna av Andreas Ribbung, andreas[a]candyland.se


Bernd Oppl
Bernd Oppl
Peter Westman, </br>”Curious portrait”.
Peter Westman, ”Curious portrait”.
16.9–2.10 2016
Julia Adzuki & Patrick Dallard
Resonant ((body))

Vernissage fredag 16 september 2016 kl 17–22
Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.om. söndag 2 oktober.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull


sound waves enter through the back

through the bench of the instrument         BAUM     quivering

strings          resonate the drum of the chest       merging

fluctuant rhythms of breath and pulse         transmitting

through limbs       rippling from bones     diffracting

vibrations     sifting through flesh


by the   in visible

en livening the un graspable

a mis en abyme   of bodies                within

bodies                  of sound and light          waves≈

of          (bod(y)ies) water

message massage sing song

a symphony of cells in (((dis)(harmonic                         undulating

(re)configurations of differential becoming   so Oh

soma so responsive             receptive to resonance

expanding in directions unseen and underground

a space vast enough for vulnerability

a vessle of sensations              sensorial syntax rustling

the organism s

living entanglement

The artists will be present during opening hours to give sound sessions with the instrument BAUM.
Adzuki & Dallard began collaborating as SymbioLab in 2008. Touring Sweden and France with their mobile greenhouse, a platform for experiential ecology, aquaponics and human planting through performance and workshops.
In 2015 they began making instruments for experiencing sound as vibration. Resonant Bodies, developed in collaboration with Sindri Runnude and Teresia Lindberg, is currently touring Sweden as part of Kännbart exhibition (kannbart.nu).


Julia Adzuki och Patrick Dallard är inbjudna av Nadja Ekman, nadja[a]candyland.se, 072-789 57 92


Foto Nadja Ekman

26.8–11.9 2016
Anja Carr
Hoof tap on the shoulder

Vernissage fredag 26 augusti 2016 kl 17–22 i närvaro av konstnären.
DJ Joa spelar ambient techno under vernissagekvällen.

Öppet lördag–söndag kl 13–16, t.om. söndag 11 september.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull

Anja Carr, ”Moments (Act 8)”, giclée print (59x84 cm). Fotografi av 30 min performance framfört på Le Générateur, Paris 2014 och the Agency Gallery, London 2014.
Anja Carr, ”Moments (Act 8)”, giclée print (59×84 cm). Fotografi av 30 min performance framfört på Le Générateur, Paris 2014 och the Agency Gallery, London 2014.

Genom handgjorda kostymer, kroppsliga material och ambivalenta handlingar tar Oslobaserade Anja Carr tag i figurer från barn-TV: Amerikanska Ninja Turtles, norska Blekkulf och svenska Pippi Långstrump (se bild) transformeras i teatrala och intima rum. Titeln på utställningen hänvisar till ”broniekulturen” som har uppstått på Internet under de senaste åren: huvudsakligen vuxna män som är fans av den antropomorfa flickserien My Little Pony. Dessa ponnyer i olika pastellfärger är genomgående i Carrs arbete, där hon utforskar samhällets sårbara skiljelinje mellan såväl kön som barn- och vuxenvärld, utöver ”abjektet” som faller utanför definitionen av subjekt och objekt. Baserat på live-performance skapas video, skulptur, installation, eller som i denna utställning: stora fotografier, beskrivet såhär av konstkritiker Christine Antaya, 2016: ”Fotografierna i serien ”Moments (Act 1–13)” är mer än bara dokument från live-event. De har bildmässiga kvaliteter som ger dem narrativ potential och gör dem intressanta utöver leken med det bekanta och godartade kontra det groteska. (…) Med fulländad fingertoppskänsla undersöker Carr fritt frågor kring kroppen, äckel och det infantila kontra vuxenidentitet, allt med en skicklig, godisfärgad estetik.”

Carr deltar just nu i grupputställningen ”When Will I Be Little Again?” med konstnärer som Pawel Althamer, Guy Ben-Ner, Christian Boltanski och Tony Oursler på Tadeusz Kantor Museet i Kraków och är intervjuad i den senaste utgåvan av den internationella konsttidskriften Elephant. Tidigare performance och separatutställningar inkluderar NOoSPHERE (New York), Miami Performance International Festival ’15 (Miami), Le Générateur (Paris), the Agency gallery (London), POPPOSITIONS Art Fair (Bryssel) med NoPlace (Oslo) och Trøndelag Centre for Contemporary Art (Trondheim).


Anja Carr är inbjuden av Malou Bergman, malou[a]candyland.se, 073-578 45 42

Utställningen genomförs med stöd från Norges ambassad

Anja Carr, giclée prints (performance documentation), Moments (Act 10) and Moments (Act 8), both 79x102 cm with frames, 2015 and 2014.
Anja Carr, giclée prints (performance documentation), Moments (Act 10) and Moments (Act 8), both 79×102 cm with frames, 2015 and 2014.

27.5–5.6 2016
Micke Reuter

Vernissage fredag 27 maj 2016 kl 17–22
Under vernissagekvällen utlovas ett collage av Reuters performanceförmågor.

Öppet lördag–söndag kl 13–16, t.om. söndag 5 juni.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull


Mikael Reuter (f 1966) är verksam som performanceartist och bildkonstnär. Sedan början av 2000-talet har han mest ägnat sig åt collage och affischkonst. Reuter är känd för allmänheten främst genom sin medverkan i Für Alle-kollektivets TV-produktioner och föreställningar. Hemmahörande i Västerås har han genom åren gjort stort avtryck i det allmänna medvetandet, främst i Stockholmstrakten, med performances, högläsningar och videokonst. I denna utställning visas nya collage.

Micke Reuter är inbjuden av Johan von Schreeb

6.5–22.5 2016
Mette Wide
En kropp av ljus genom mörkret

Vernissage fredag 6 maj 2016 kl 17–22

Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.om. söndag 22 maj.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull

Mette Wide, akryl på masonit, 100x100 cm
Mette Wide, akryl på masonit, 100×100 cm

När jag tänker på Mette Wides bildvärld kommer jag samtidigt osökt att tänka på en dikt av den danske poeten Michael Strunge. Den heter ”Det finns en kropp av ljus genom mörkret”. Den beskriver ett slags nattligt tillstånd. Poeten skildrar ett förhöjt och förtätat ögonblick och en absolut närvaro. I en strof sker en beskrivning av rummet: ”Från radion strömmar / de nya elektriska vågorna / med silversvarta ljud likt rostig krom. / Fönstret har nästan immat igen / och enskilda droppar bildas och kilar. / Växterna i karmen står tysta i rytm / och pekar med bladen mot regnskogen.” I diktens slutrad vidgas rummet mot kosmos: ”Det finns en kropp av ljus genom mörkret”.
I Mette Wides bildvärld möter jag en liknande rörelse från det nära och påtagliga ut mot en oändlig rymd. Likaså uppstår det ofta ett slags svävning mellan mikro- och makrokosmos. Det kan kännas som att själv förminskad till mikroskopisk storlek färdas inne i en kropp som i Sciencefiction-äventyret ”Den fantastiska resan” av Isaac Asimov. Men vissa blickfång kan också slunga medvetandet långt ut i rymden. Eller så tänker jag mig ett tredje, ett slags psykonautisk upplevelse av en inre mental rymd där det omedvetna upplevs som lika oändligt som den yttre världsrymden.
Det här är ett måleri som präglas av naturlagar och kaoskrafter som sätts i spel. Konstnären fungerar som katalysator och styr också skickligt processen i den ena eller andra riktningen.
Mette Wide arbetar ibland även med collagemetoden. Jag har alltid gillat det där när konstnärer sätter saxen i befintliga bilder och klipper upp verkligheten. Den visuella motsvarigheten till författarnas cut-up-metod där orden i existerande texter får nya funktioner. I detta klippande ligger ett uppenbarande. Det gör det också i färger som får rinna och flöda. Det är som ett slags avtäckande av tidigare väl förborgade hemligheter. Men vad som är så anslående i vissa av de akrylmålningar Mette Wide skapat på senare tid är ljusupplevelsen: ”En kropp av ljus genom mörkret.” Det är en fantastisk resa hon inviterar oss till!

Clemens Altgård

Mette Wide är född 1966 i Stockholm och bor och arbetar i Benestad, Tomelilla. Hon är utbildad på Forum i Malmö och tog sin masterexamen på Konsthögskolan i Malmö 1997.


Mette Wide är inbjuden av Mattias Larson