Jag såg Johan Erikssons kartor för första gången i hans arbetsrum i hemmet för ett par år sedan och har sedan dess funderat på att anordna en utställning där de kan visas.
När Candyland bildades för 6 veckor sedan var min första tanke att jag ville bjuda in Johan Eriksson.
Kartorna är ritade på stora ark gjorda av ihoplimmade kuvert från korrespondens med trafikbolag världen över. Det ger en hint om att Johan Eriksson har stor sakkunskap i trafikplanering, men det är inte främst det som intresserar mig, utan hur adresslappar, frimärken och stämplar utgör de topografiska premisserna för hur städerna vuxit fram.
Staden som organism – samspel mellan slump och plan.
Andreas Ribbung