Vernissage fredag 24 januari kl. 17–22. Artist talk lördag 8 februari kl 15.
Öppet fredag–söndag kl. 13–16, t.o.m. söndag 9 februari 2025.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull.

Under arbetet med att sätta samman ANATOMICA (You must sit downe, sayes Love, and taste my meat) valde Ida Idaida att lyssna på sin kropp och den krävande tillvaron med daglig smärta och behandlingar. Resultatet är verk som avslöjar en mer intim sida av Idas konstnärliga praktik, där teckning, mjuka texturer och vibrationer bjuder in betraktaren att delta i den mjuka, ibland våldsamma bubbla som är hennes skapande.

När jag först mötte Ida presenterade hon Autonomi I, en stor träkonstruktion som påminde om ett tortyrredskap från medeltiden, som kunde aktiveras och bli en dissonant orkester. Verket krävde att betraktaren engagerade hela sin kropp, genom att vrida, trycka och inta rollen som ett medgörligt offer för den outgrundliga plågan. Skapandeprocessen innebar dagar och nätter av hennes egen kropp i arbete – svetsande, bärande och lagande – tills maskinerna fick eget liv. Deras melodier fyller rummet de bebor med fruktan, ångestfylld längtan eller det vassa ljudet av genomträngande blad. De är ”gory”, monstruösa och obekväma. De berättar om våld: det våld våra kroppar bär och det våld som finns i världen, som vi hellre blundar för. De erbjuder en plats att omfamna det våld du själv burit och tid att verkligen känna det.

Jag har känt Ida i två år och några dagar. Först som curator, och väldigt snart som vän. Under månaderna, mitt i diskussionerna om Simone Weil, våldets hala estetik eller omsorgens tvetydiga poesi, växte en annan diskussion fram – om smärta, om förrädiska kroppar och den ändlösa jakten på läkning. Listan över smärta och våld som följer med att leva med en kropp eller hormonbalans präglad av femininitet är lång. Den riskerar inte bara vår integritet som levande varelser utan lägger också press på vår mentala stabilitet. Det är huvudvärk som förmörkar minnen, huggande smärtor som gör andra alltför verkliga. Det är organ som utvecklar ett eget liv inom oss. Det är stamceller, de livgivande, livräddande, som väljer sina egna öden och växer på oönskade platser, som vildsint ger sig till känna.

Under den senaste månaden har Idas maskiner också börjat läka – blivit mer självförlåtande, mjukare, vänligare. De badar och leker med vatten, låter det krusa sig över deras mekanismer. De välkomnar dig in i sin smärta och visar sorgen som följer med tomma dagar i väntan på lindring. De kanske visar hur de försökt sluta fred med de rebelliska organen och sårbarheten som gömmer sig i dem alla. På natten viskar de dikter och mantran från de kvinnor som bar våldet före dem, längs andra vägar.

Julie Robiolle, curator.

Artist talk lördag 8 februari kl 15. Samtal mellan Ida Idaida och Julie Robiolle.

Ida Idaida (*1990, Mora, Sverige) är en multimediakonstnär och skulptör baserad i Stockholm. Hon tog sin masterexamen vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm 2018. Hennes praktik, som omfattar monumentala skulpturer och skisser, utgår från smärta, trauma och skräck mellan kroppar.

Skulpturerna – mekaniska strukturer av trä, metall och textil – är resultatet av intensiv fysisk insats och påminner lika mycket om industriella maskiner som medeltida tortyrredskap. Genom att bjuda in betraktaren till repetitiva, tvångsmässiga aktiveringar öppnar hon upp rum för korsningar där processuella och kroppsliga dialoger behåller både våldet och intimiteten.

Utställningar på senare tid: Anatomica: You must sit downe, sayes Love, and taste my meat (Nejd, Göteborg 2024); Machinia: I both leak and receive. perfectly happy, in a circle, complete (Cairo Off Biennale, Something Else III, Kairo, 2023 och 35M2 Gallery, Prag); Förvar (Stockholm Konst Sommarutställning 2023, Stockholm); Maria Bonnier Dahlins Stiftelses stipendiater 2020 (Bonniers Konsthall, Stockholm).

 

Julie Robiolle (*1996, Frankrike) bor och arbetar i Stockholm, Sverige. Hon har studerat curatoriell politik och politiska studier på CCC-masterprogrammet (HEAD, Genève, Schweiz). Hennes intresseområden inkluderar översättningens politik, strukturen i ekologiska ”revolutionära” texter och representationens påverkan på queera och ”oblique” kroppar. Hon är grundare och medredaktör för Playground Platform, en online-tidskrift som främjar icke-akademiska former av kunskap kring temat minoritetsmotstånd, samt RING artspace, ett kuratoriellt forskningsprojekt som presenterar marginaliserade praktiker.

Bland annat har hon lett workshops för Casa delle Agriculture (Puglia) och Kungl. Konsthögskolan (Stockholm) och deltagit i flera symposier och publikationer. Urval av utställningar: a plotless horror movie (Museum Kurhaus Kleve, Tyskland); Epilog (Westfälischer Kunstverein & LWL Museum of Art and Culture, Münster, Tyskland); The Many Voices of les indiennes (LIYH, Genève, Schweiz); we usedta leave deluxe issues of love potions (One Gee In Fog, Genève, Schweiz). År 2019 mottog hon Hans Wilsdorf-stipendiet och 2021 Residence NRW+: Grants for Curators, Pro Helvetia.

 

PRESSBILDER