Vernissage fredag 8 april 2016 kl 17–22
Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.om. söndag 24 april.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull
Vad Borg drömde om natten innan han gav sig av: en lösning i syntesens tecken; dikotomiernas upplösning; dunklets frånvaro; den helt civiliserade naturen, plötsligt helt liten och hanterbar under våra händer; oändlighetens vatten och kunskapens undsättare. Precis innan han vaknade: en förnimmelse av absolut ensamhet. I ögonblicket han vaknar: synen av Herakles som med naken, fuktig överkropp sliter i Prometheus kedjor.
Herakles är stjärnhimlens femte största konstellation. Den består av nebulosor, stjärnor och stjärnhopar, galaxer och exoplaneter. Dit når aldrig någon Shackleton, inte heller någon Lawrence. Under stjärnorna, i landskapet återfår vi – samtidens stackars människor – den folkliga föreställningsvärld som vi alltför ofta tror oss ha förlorat. Någonstans där närmar vi oss vår materiella urgrund, det som är gemensamt för oss alla: djur i naturen, utkastade i universum, obotligt ensamma.
Isak Halls verk kan betraktas som meditationer i ett interkulturellt förhållningssätt till en möjlig framtid. Landskap, stillhet, atmosfär: ljusår bortanför den moderna tekniken med dess möjligheter och ambitioner att ständigt explore och ständigt ställa krav. Fortfarande finns den där: obesmittad natur, abstrakt potential, möjlig resurs. Vilken kultur ska vi påföra vad som blir kvar efter att vi har gått vidare?
Apollon och Dionysos: båda är de Zeus söner. Ändå så olika: intellekt, upplysning och strängaspel gentemot redundans, extas och brunstvrål. Samtiden ser blott Apollon. Samtiden ser kontrollen över det egna livet som primärt. Ändå: någonstans, någonstans helt nära hör vi honom. Eller: misstog vi Dionysos vrål med slagen från våra egna hjärtan?
Fiskeriintendent Borg förtryckte sin Dionysos; kvar blev bara Apollon och nietzscheansk kyla. Mänskligt, alltför mänskligt, och alldeles, alldeles ensamt. Borg plågas av den så kallade icke-civilisationens enkelhet. Även vi sitter i hans båt, i en flod som vi inte förstår oss på men som vi vilt försöker bemästra. Vi vill tro att vi styr, men slumpen avgör; slumpen: denna friskrivning från ansvar, denna frånvaro av ledarskap. Först i ovissheten föds tragedin, och något nytt kan bli till. Först när alla andra alternativ är uttömda föds den verkliga tragedin. Fiskeriintendent Borg seglar rakt ut, till havs, till öde, till mörker och oändlighet. Intendent Borg söker ensamheten för att få svängrum för sin individualitet.
När han gav sig av sade han till sig själv: Illuminationer är långt mer sällsynta i universum än mörker och kaos. Han styr mot stjärnan Beta i Herakles stjärnbild. Kanske når han därigenom sin slutgiltiga kunskap och insikt. Kanske finner han där sin form av lycka, i ensam evighet och ensamt majestät, långt borta från civilisation och dikotomiernas ordning.
Isak Hall är född 1978. Han gick ut Kungl. Konsthögskolan 2013 och är sedan dess verksam i Stockholm.
Isak Hall är inbjuden av Mattias Larson
