11.1–3.2 2019
Johan Waerndt
Asylum – Structure for Social Animals

Vernissage fredag 11 januari 2019 kl 17–22. Matti Bye och Mambo Noir Trio spelar kl 19.
Öppet fredag–söndag kl 13–16, t.o.m. 3 februari 2019.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull

Installationen Asylum – Structure for Social Animals utgörs av ett rum. Om det fullbelamrade kyffet nu ens kan kallas för ett rum. Mer specifikt handlar det om ett förråd, eller snarare två stycken, belägna bredvid varandra. Inventarierna bakom hönsnätet ser högst alldagliga ut. Där står idel bekanta ting som skulle kunna återfinnas i vilket förråd som helst. Flyttkartonger, gamla stolar, skridskor, upphängda klädesplagg, kassar med böcker, en trave bildäck och andra föremål som förlorat sin betydelse. För värdefulla för att hamna på soptippen, men likväl umbärliga.

Tingen som placerats i våra förråd har visserligen förpassats från hemmet, men är inte desto mindre avhängiga av sin ägare. Någon förfogar över dem även om de hör till en styvmoderligt behandlad del av vår identitet som inte sällan monterats isär eller staplats huller om buller. Föremålen vi träffar på i våra källare och på våra loft har fragmentiserats, desintegrerats – berövats sina sammanhang. De har inte kastats ut i någon skoningslös offentlighet, snarare gömts undan. Men trots att detta portabla material tveklöst hör till den privata sfären, har det mist sin del i hemmets trygga hägn som formar och befäster vår identitet.

Enligt Freud representerar källaren det undermedvetna, medan drömmar som utspelar sig på vinden hintar om en önskan att få vara i fred. Upplagen i våra källare respektive vindsutrymmen agerar alltså ombud för olika grader av själslig insikt och engagemang. Men oavsett vilket slags förråd vi har att göra med, härbärgerar det en del av vårt privata liv som vi valt att stänga ute – en del av oss själva som lever i asyl.

Asyl i bemärkelsen fristad används ofta på myndigheternas hemsidor. Men ordet asyl har även flera bibetydelser: okränkbar plats, oas eller engelskans sanctuary – en helgad plats, en skyddad krypta i en larmande samtid. I det gamla bondesamhället förekom en boendeform som kallades undantag. Den gav mandat för säljaren att under återstoden av sin livstid behålla brukanderätt till exempelvis en mindre bostad som undantogs från den nye ägarens förfoganderätt.

Vilken betydelse vi än tillskriver asylen kan den dock aldrig vara för evigt. Den präglas – precis som flyktingskapet – av provisoriet. Det asylen skänker oss är ett interimistiskt rum, ett mellanrum. Det rör sig om en plats som i likhet med förrådet oavlåtligen befinner sig i transit: skidor i väntan på fjällsemester, en elljusstake i väntan på jul, en uppfällbar säng i väntan på besök, flyttlådor som kanske aldrig kommer att öppnas.

Förrådet är det perfekta gömstället, inte bara för föremål utan också för oss människor. Dess lika triviala som anonyma uppenbarelse är som gjord för att kamouflera och smussla undan. Installationen vi har framför oss är vardaglig, commonplace, vilket ger fritt utlopp för fantasier. Hemligheter döljs sällan i det extraordinära. Bråtet skapar ett slags labyrint, omöjlig att överskåda med en hastig blick. Kanske förrådet inte är vad det utger sig för att vara. Innehåller flyttkartongerna verkligen något? Eller utgör de attrapper?

Förrådets gytter döljs och dväljs. Att dväljas – det vill säga att mer eller mindre temporärt uppehålla sig – för tankarna till engelskans dwell. Den komplexa byggnationen utgör inte bara en fysisk struktur, utan även en dwelling. Men vi befattar oss inte med något habitat i egenskap av hemvist. Snarare har vi att göra med en tillflyktsort i skarven mellan skilda innehav och verkligheter. Kanske vi gör klokt i att betrakta Asylum – Structure for Social Animals som mindre av en rumslig situation och mer av ett tillstånd? En alternativ existens utanför såväl det publika rummets som hemmets uppfordrande ljus?

 

Johan Waerndt har sedan installationen Koja för Arbete och Fritid som visades på Konstakademien 1999 arbetat med omfattande rumsliga system och byggnationer. År 2000 producerade han Underground Structure for Social Animals – det första verket i serien Structure for Social Animals. Verket utgjordes av en vidsträckt struktur som konstruerades och grävdes ner i en skulpturpark i det lilla finska samhället Kellokoski (primärt känt för sitt ”mentalsjukhus”).

2005 visades installationen Global Structure for Social Animals på Moderna Museet i Stockholm. Den delvis nätbaserade organismen hade virtuella utgångar i systerinstallationer placerade i Mexico City och Hamburg. Samma år nominerades Johan Waerndt i kategorin Årets Konst av Nöjesguiden vid sidan om Johanna Billing och AK28.

Sedan 2007 arbetar Johan Waerndt även tillsammans med konstnären Monika Marklinger. Främst i form av researchbaserade videoinstallationer med fokus på frågor om globalisering, kommersialisering och stadsutveckling. Bland deras gemensamma verk kan nämnas Planners and Players (2009) och Public Space Private Place (2013). År 2012 köpte Moderna Museet in installationen The Politics of Colour om kalla krigets politik och spelet bakom introduktionen av färg-TV på 60-talet.

Johan Waerndt är inbjuden av Andreas Ribbung, andreas[at]candyland.se, 0046703365862

 

PRESSKLIPP

Dagens Nyheter 24 januari 2019: ”Effektiv bild av det mentala rummet” av Sebastian Johans

Konsten.net 23 januari 2019: ”Gå och se: Johan Waerndt på Candyland” av Kristoffer Grip

 

PRESSBILDER

Foto: Nadja Ekman



Foto: Nadja Ekman