Vernissage fredag 8 november kl. 17–22.
Öppet fredag–söndag kl. 13–16, t.o.m. söndag 1 december 2024.
Gotlandsgatan 76, Stockholm. Buss 3 och 76 till Gotlandsgatan eller tunnelbana till Skanstull.
Ursula Schütz har utgått ifrån naturen genom hela sitt konstnärsliv, allt sedan de små etsningar hon gjorde på Konstfack och Konsthögskolan i början av 60-talet – hemlighetsfulla oändliga landskap som kan föra associationer till både bombade städer och scenografier. Motiven har varit vulkaner, stenar, raukar, sprucken jord, skog och växtlighet. Hon gillar inte att upprepa sig, utan har hela tiden sökt sig vidare.
Resor till Island, Indonesien, Mexiko och södra Afrika har inspirerat till serier av landskap och andra motiv som handlar om människans livsvillkor och förhållande till naturen – ofta med stort engagemang i hotet mot naturen och förtryck av människor.
Hon skapar litografier som berättar om skövling av regnskog och extrem torka och når till slut en punkt där hon börjar söka en inre försoning i naturens oändliga rikedom.
I regnskogsbilderna har hon stegvis närmat sig motivet och sökandet leder vidare till stiliserade trä- och linoleumsnitt av vassruggar med rytmiskt linjespel.
Själva träsnittsstockarna (tryckoriginalen) blir till utsågade former i sin egen rätt, ofta infärgade i svart och med utskurna linjer där ljust trä träder fram. Först vassruggar och senare blad och annan växtlighet. Formerna utvecklas vidare mot abstraherade organiska former utsågade med sticksåg i träfiberskiva.
Efter flytten från hus med träverkstad till lägenhet börjar hon klippa ut former i papper. Hon använder sax, skalpell och svart papper för att åstadkomma luftiga nät och geometriska gallerkonstruktioner.
Ursula Schütz växte upp i Tyskland under andra världskriget, och när hon berättar om sitt liv återkommer avgörande vändningar som beror på långa vistelser på sanatorier på grund av tuberkulos. Musiken var hennes stora intresse och hon ville bli musiker. Att spela instrument var omöjligt på sanatoriet, men hon hade akvarellfärger och penslar med sig. Den färgstarke HAP Grieshaber antog henne i slutet av femtiotalet till Konstakademien i Karlsruhe. Han lämnade senare sin professur i protest mot att skolans examensregler var samma som under nazitiden.
Ursula ville göra något för andra och började jobba på ett barnhem för barn med utvecklingsstörning.
Hon fick en möjlighet att jobba utomlands och hamnade hos antroposoferna i Järna.
Tuberkulosen kom tillbaka och på sanatoriet blev Ursula den mest frekventa i den skapande verkstaden.
Hon sökte till ”Deken” på Konstfack 1962 där det fanns en grafikverkstad som väldigt få använde. Där började hon göra de små etsningar och torrnålar som finns med i utställningen. Hon fortsatte med koppargrafiken på Konsthögskolans grafikavdelning där hon mötte Nils G Stenqvist, som hon levde med till hans bortgång 2005.
Ursula Schütz har under 60 år ställt ut i Sverige och utomlands och arbetat med offentliga gestaltningar, den mest kända är bronsskulpturen Uppbrott och hemkomst på Dalarö, ett minnesmärke över de baltiska flyktingarna under andra världskriget.
Ursula Schütz är inbjuden av Andreas Ribbung, 0046703365862, galleri@candyland.se
Candylands utställningsprogram bygger på ideellt arbete men stöds också av Stockholms stad och Statens Kulturråd.
PRESSBILDER
