Under kottefjällen

Damien Louche-Pelissier är född den… Vad spelar det för roll för dig när och var han föds? Om du verkligen vill veta kan du väl googla själv. På internet kan du skymta spår av grejer han har gjort och projekt som han har bidragit till inom filmanimation och som fri konstnär med en förkärlek för att blanda tekniker. Han har gjort en hel del saker tydligen och du kommer säkert att upptäcka att de verken ofta talar om en verklighet utom räckhåll från sociala mediers hast.

Damien Louche-Pelissier talar om en plats som finns på riktigt. Den världen han vittnar om går i sin egen takt, sakta och har inget behov av att hävda sig gentemot oss. Dock om den blomstrar så fritt och obundet från oss, blir den ändå lätt tillgänglig om man är villig att anstränga sig lite, tar sig tid att betrakta ett kottefjäll, en tofs ull, ett krullat löv, en bit tvinnad tråd, en fläck som verkar ha ögon. Det är en uråldrig process, en konst barnen spontant behärskar och som till synes tynar bort med åren. Men det stämmer inte. Vi vuxna äger fortfarande fallenheten att projicera oss i universum. Vår mänskliga blick livar upp saker. Den materiella världen lever genom våra sinnen. Skulle den ens existera utan vittne?

Medan vi konstaterar att vår ökande kunskap om kosmos får den att växa kan vi lägga märke till att begreppet ”animation” som Damien Louche-Pelissier har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt är kopplat till det latinska ordet ”anima” som betyder ”själ” (jag bjuder på tipset så att du kan briljera en stund nästa gång du fastnar på en långdragen parmiddag och längtar efter att smita till Candyland). Religionshistoriker och professor i religionsvetenskap David Thurfjell skulle tala om det som vår mänskliga förmåga att ”besjäla världen”. I tankarna blir vi på det här sättet tydligare en del av världsalltet, vi föreställer oss ett liv som är oändligt större än vårt eget, en dimension där vi knappt tar mera plats än kottefjäll, ulltofsar, krullade löv, tvinnade trådar och fläckar som verkar ha ögon.

Jean Ploteau, som bjudit in Damien Louche-Pelissier

Candylands utställningsprogram bygger på ideellt arbete men stöds också av Stockholms stad och Statens Kulturråd.